Preggo morsan

Jahapp igår kväll så blev vi helt plötsligt barnlediga. Kevin har pappa vecka och Douglas ville sova hos farmor.
Men jag kan erkänna att nu när jag är gravid så tycker jag att det är lite jobbig när jag inte har alla samlade. Men i morse var det skönt att få sova ut och det behövde jag. För hör o häpna JAG, soffälskar'n #1 sedan 4 månader var uppe sent igår.

Jag o Johan var ute o käka och självklart slog jag till lite extra och fyllde på min kolhydrathalt och beställde en skagenmacka.
Sen drog vi vidare till ett härligt gäng och tjötade till klockan 01.00. Shittan brittan, har inte varit uppe så sent på evigheter.
Och det var underbart, jag kände mig levande. Som en björn som har kommit ur sitt ide efter en evighets dvala. Jag hade ruskat av mig tröttheten, slängt av mig mysdressen. Den tråkiga, griniga Eva var ett minne blått och tadaa här har en social preggo vaknat till liv.

Så var klart värt att vara lite trött idag.

En snabb lösning.
Skit sak samma att trosorna syns, har juh ändå en tröja som täcker rumpan.

Nu är vi hemkomna från Vimmerby. Kan juh säga att det inte har varit någon relax helg, jag är helt slut. stugan varliten o trång, Douglas har varit så uppspelt så hans mun har gått i ett och varit rastlös dem få (men tillräckligt) timmarna vi spendera i stugan. Astrid Lindgrens värld var toppen och båda pojkarna storm trivdes. 

Jag fick så förbannat ont i nedre partiet efter allt traskande så jag gick som halta Lotta. Bästa position var när benen var brett isär. Nä usch o fy, har fortfarande lite ont. Så jag ligger i soffan med soffkudden mellan bena.

Nä nu ska jag blunda lite.

Skrev här om dagen att jag var rätt stolt över att jag inte åt så mycket skit. Men det är inte hela sanningen har jag nu insett. Jag älskar mackor, varma, kalla, rostade, baguetter, luftiga, grova, hårda Ja-a alla sorters. Inser nu att min kropp är överflödig med kolhydrater. Det är en bebis jag komner att föda ut och INTE kolhydrater. Kommer att ha ett kolhydrat töcke runt min midja i 10 år juh.

Hepp nu ska jag packa i bilen det sista. För nu drar vi till Vimmerby och ska leka 2 dagar på ALV.

Hittils i denna graviditet har jag varit väldigt nojjig. Har icke varit de vid de tidigare graviditetet, men denna ojojoj. Först så trodde jag inte att jag var gravid (har juh trots allt fått negativa test x antal månader tidigare), trots 5 positiva tester. Så när jag var i vecka nio var jag tvungen att gå ett steg till. Så att jag kunde få ett svar på att det finns ett litet hjärta där inne och framför allt om det tickade. Så ringde jag in och fejkade att jag hade blött lite och ojaa visst fanns det en liten böna där med ett tickande hjärta. Men min oro fortsatte, jag har redan fött två friska o perfekta pojkar. Varför skulle denna vara frisk. Så ett trippeltest där dem tar blodprov på mig och på så sätt kan se sannolikheten att bebis har down syndrom eller edwards syndrom. Så då fick jag se det lille grynet igen för att se att jag var rätt i tiden för attta blodprovet. Idag kom resultatet och jag har inte alls stor risk. Så jag har en liten fridk bebis i magen. Så nu borde jag kunna andas ut, eller?

Då var sommarfesten över.
Halv ligger i soffan och funderar på varför man får större mage på kvällen?
Nåt som kan få mig att vilja spy är tanken på att käka pizza eller någon annan snabbmat. Visst kan jag äta det, när latheten tar över och hungern blir för stor. Men iaf så när familjjen käka pizza nu på kvällen så mumsa jag i mig nektariner. De ni... men ändå så är det 5 plus på vågen.

Snart sommarfest för Kevins klass, helt sjukt att han börjar 3:an efter sommarn. Tiden går tokfort nu för tiden.
På fredag är det skolavslutning, stor risk att mina gravida-mamma-hormoner tar över. Bäst att ta med sig servetter. Det är juh allt rörande att höra barna sjunga sommar sånger.