Preggo morsan

Bye bye preggotiden.
Nu blir det inlägg om allt mellan amning till läxläsning, där emellan trots;-) så man blir gråhårig;-)

evaskids.wordpress.com

Lillfisan är här eller Meya som namnet är.
Även denna förlossning var en lång latensfas. Värkarna började natten till den 8:de, jag hade juh faktiskt tippat på en bebis det datumet. Men jag fick vänta 2 och ett halvt dygn till.
Men värkarna var hanterbara, varierade ifrån 10 min upp till 2 timmar.Så när jag kände att det klinga av på lördan åkte vi till skövde och skulle jul shoppa. Men så fort vi stanna bilen i skövde kom dem med 15 min mellan. Inte kul att få stanna upp o bita i jack kragen i ett välfyllt Elins.
Men så håll det på fram till Sön em, då vi åkte in för en kontroll. 17.00 var jag öppen 1 cm och hade en cm kvar på tappen. Hem med en insomnings tablett och ordination att ta 2 alvedon.
Men något hände efter att bm var där o kände och fick då jobbiga värkar var 5:e min. Hem och försöka titta på Solsidan där avsnittet avslutas med barnafödande där Ove tar kommandot och aggerar bm.

Ringer mamma så hon får sova här om det skulle vara så att det skulle bli en tripp till. Men trots tabletterna kände jag att jag inte orka mer, lite sömn på 2 nätter gör en inte stark precis.
Åker in igen och är då öppen 3, tjohoo!
Vi fick ett rum att sova i, jag fick 2 akupunktur nålar, en i pannan och en mitt på huvudet för avkoppling. En ris kudde och senare 2 alvedon. Men alvedonen gjorde att värkarna klingade av.
Så på morgonen 9.30 var jag öppen 4, att jag ska ha så segt öppningsfas. Det tog hål på hinnan.
Vet inte riktigt vad kl var när jag började med lustgas, men runt 12 tiden. Jag som har varit så beslutsam med att ha ryggmärgsbedövning, så det fick bm höra några ggr. Men för att inte värkarna var så täta, höll jag mig till lustgasen. Kl 13.15 ville jag ha droppstimulerande för att få igån ett tätare värkarbete. Så vid halv 2 börja det fungera och då var jag öppen 5. Med värkar varannan minut ville jag 13:45 ha ryggmärgsbedövning, men bestämde med bm att vänta en halv timme.
Sätter mig gränsle över stol, får en värk och känner att det trycker på. Bm känner och huvudet var precis över spinalen (heter det så?) Sen hände det på 3 röda och Meya var ute kl 14.02.
Ååå älskar helt ärligt att föda barn, förvärkarna var pain in the ass. Men från halv 2 var det roligt;-)
Detta är min andra vaginala förlossning och kanske därför den gick så smidigt tillslut. Men som jag minns med Douglas var juh underlivet ömt o svullet. Men trots att de fick sy ett par stygn inre blygläpp tror jag, så har jag kännt mig normal. Och jag är så stolt och glad att jag klara det utan bedövningen;-)

Men nu så är detta det sista inlägg på denna blogg. Detta var enbart om min graviditet och jag kommer ( antagligen) starta en ny.

Ännu en morgon då man vaknar ur en god natt sömn. Jag som vill ha ond natt;-)

Hur mår jag då? Känningar?
Jag mår bra, det stör mig inte att jag "går över tiden" men det jobbiga i det hela är att det är December. Varje dag som går, blir det närmare Kevins födelsedag 19 och en dag närmare julafton. Jag trodde att jag planera allt så bra att jag inte skulle bli december bebis. Men skruttan i magen är "meant to be".
Känningar då, kraftigare sammandragningar med en viss smärta i rygg och ett tryck nedåt. Men när jag tänker tillbaka på de tidigare gångerna så börja juh allt utan förvaning.
Men jag känner på mig att inget kommer att hända dem närmaste dagarna.

En dag kvar till beräknat datum och det känns som det är långt kvar.
Men denna väntan är nog mest jobbig för omgivningen.
Jag är juh i kroppen och känner att jag inte har några värkar, alltså inget på G. Jag känner att vattnet inte har gått, alltså inget på G.
Men den skönaste kommentaren kom igår när jag var ute med Douglas i kärran. Har du inte fått än?
- Jo men visst har jag, en liten bebis på sisådär c.a 20 kg.

Men nu är allt fixat, bara badbalja och skötväska kvar. Men det löser sig.

I morse när jag vakna, kände jag för första gången -Att nu är jag redo, nu kan jag föda barn, nu är jag redo att möta smärtan. Kom an bara!!
Men jag har en känsla av att jag kommer gå över tiden, har inte gjort det tidigare, men denna graviditet är inte som dem andra.
Den 8 dec känns som ett datum, som min lilla bebis vill komma.
Men jag hoppas att det blir en November bebis.

Hepp nu ska jag göra det som jag är allra bäst på, ligga i soffan och slumra till.

I natt fick jag sova, åå va glad jag blir. Inga sammandragningar, inga barn som väckte mig.

Men även fast jag har kunnat sova är jag dåsig, tabletternas biverkning och säkerligen det gråa o trista vädret ute.

Igår kväll, fick jag lite smått panik. Funderade allvarligt på att ringa in akut och planera in ett snitt eller träffa narkos läkaren och sätta in den dära slangen i ryggen som ryggmärgsbedövningen ska in i. För att när väl den dagen kommer och värkarna är som värst, så behöver inte jag vänta på att narkos läkarn ska bli ledig. Eller så kan jag ta med mig lite bedövning hem som jag bara kan hälla i slangen, så kan jag göra mesta dels av jobbet hemma. Phhuu blir alldeles svettig av detta.

Trots att jag tog sömn piller igår så kunde jag inte sova. Denna gången var det inte tankar som höll mig vaken, utan samnandragningar. Inga värkar, men ändå att dem kändes. Funderade på om det var på G nu, men som tur var avtog dem framåt småtimmarna. För hur sjukt det än låter är jag inte redo mentalt, tycker att denna graviditet har gått sjukt fort. Och tycker det känns sjukt konstigt att det är så kort tid kvar till BF. Att jag snart ska snooza på min bebis, en liten bebis som är en del i min "lilla" familj. Ännu en liten varelse att lära känna och att uppfostra så att den en dag klarar av vuxenvärlden. Ännu en liten varelse som man har så starka känslor för, att älska någon så att det gör ont. Ännu en liten som driver en till vansinne med all sin trots. Ännu en liten varelse som är en del av mig, som har bott i min mage i 9 månader.

Men va faan, har inte lidit av täppt näsa på 20 veckor ungefär. Har bara haft problem med att det slår lock för öronen i tid o otid.
Men nu kvävs jag för skråen och ingen nässpray hemma.