Preggo morsan

Bebisen som bor i min mage nu är den mest livligaste utav alla inneboende min mage har haft.

Det sprattlas, bökas, boxas och kickas mestadels hela ti'n.
Ibland sticker det ut på alla håll o kanter på magen och tanken på att det är en bläckfisk med sina 8 armar börjar jag tro på mer o mer.

Men denna livliga inneboende har juh boende kontrakt
till den 4 dec, annars kommer jag skicka en uthysnings ;-)

Det här med att sova dåligt, underlättas inte med att man måste stötta upp kroppen med kuddar. En kudde mellan benen och en under magen. Och den enda sköna liggställning är att ligga på sidan. Så när man ska byta sida, så måste man först få med sig sin enorma kropp sen alla kuddar och till sist hitta en skön position. Och när nätterna är som värst, vrider man sig rätt så många gånger. Och i natt var jag så öm i höftpartiet... nä fy fan. Nattetid är det värsta, jag vill så gärna ha en god natt sömn helst minst 6 timmar.

Denna sömnsvårighet som jag har i denna graviditet, gör mig gråhårig och snart skallig som Skalle-Per. Frustrationen gör så att jag vill slita mitt hår;-)
Denna natt snarka jag ihop ynka 3 timmar. Yehaa! Just va man behöver.

Kanske kroppens sätt att förbereda alla vakna nätter som komma skall, haha.

Undrar hur det är för killen i förhållandet när tjejen är gravid. Hon klagar (oftast) på både det ena o det andra under graviditeten. Men hallå... detta måste vara en chock, en förändring för killen. Ifrån att ha en hotchi potchi brud, som har kontroll på sin känslor. Knappt fiser och om hon skulle råka lägga en smygare så lukrar det självklart hallon (or not).
Till att denna vackra varelse förändras till en växande argsint hormon kossa. Celluliterna ploppar fram på dem mest konstigaste ställen, som t.ex ovanför pattarna. Ifrån att vara social ute människa till att föredra soffan, helst liggandes med en kudde mellan bena. Och när väl tjejen har hållt ett föredrag om att just denna kväll ska bli extra mysig, så har hon lyckats somna innan klockan blir 21.
Och visst kan det vara lite sexigt med dem växande brösten. Men om nu killen nu skulle råka påpeka detta, blir det hus i helvete med en massa gråt...

Nä vad ska man säga??
Att en graviditet ska funka, så krävs det en stark o stabil karl! Vilken tur jag har, som har Johan. Och jag hoppas att minnet försvinner för honom om graviditeten;-)

Nu börjar en viss oro och undran hur denna förlossning kommer att bli. Jag har juh bra minnen från Douglas förlossning, då ryggmärgsbedövningen gjorde susen och att krysta var skönt hur konstigt det nu låter. Kevins var juh inte lika bra, då det sluta med kejsarsnitt.
Men denna då... det jag oroar mig mest över är om det går så fort så jag inte hinner med någon bedövning.
Sen så är min mage ur funktion och funkar bara var 4:de dag. Shit (kan faktiskt) happens. Tänk om lillfisen vill komma på den 4:de dagen.
Men men jag försöker skaka av mig detta och peppa mig med positiva tankar. -Jag är en stark kvinna, som är som gjord för att föda barn!!! Denna mening går på repeat i mitt huvud. I wish, ppfftthh. Jag som ber och bönar efter all bedövning man kan komma över. Jag beundrar dem som klarar av en förlossning utan bedövning. En skål för er!

Vakna 5:40 i morse av att jag hör rasslande lego bitar och prat ifrån Kevins rum. Kevin säger att han vart vaken sen 3:30 och att Douglas varit där i 10 minuter. Godegud låt inte detta smittas över till bebis.
Men det sluta med att vi alla trängdes ihop i vår 160 säng. Låg som ett tåg från störst till minst. Lillasyster tyckte detta var jätte festligt och började göra glädjeskutt eller sin morgon gymnastik!?
Pga detta så börja blåsa skvalpa. Men jag ville inte vara den svagaste länken och försöka lämna min plats så smidigt som möjligt. Mest för att jag inser att jag inte är så smidig att jag kan ta mig ur sängen utan att resten av familjen hamnar på golvet.
Men det sluta med att Douglas inte klara av morgonmyset och den tystnad det innebar. Ifrån ingenstans ville han ut i garaget för att hämta ett undan stoppat lego ( poppen du vet de här med att gömma undan leksaker och hoppas att dem blir glömda, funkar inte).
Så även denna dag startades innan klockan ringde, pphhhfftt.

I natt var det 4:de gången under graviditeten som jag vaknar och blör näsblod. Låter inte mycket, men för mig är det mycket. Jag som aldrig blöder ur näsan. Varför? Har det med att göra att hinnorna blir skörare?

Lite piggare idag, hade en lite bättre natt.
Vi var i väg på kräftskiva igår, men min kropp och mitt psyke var alldeles för trött. Men vid åtta gav jag upp. Det är då det är bra att ha barn, bara att säga jag måste hem med Douglas. Men igår så var det inte så enkelt. JAG VILL INTE HEM!
Men vi kom hem till slut.
La mig tidigt i sängen, men istället för att somna blev jag alldeles upprymd och tårögd. Då jag känner lilla grynet röra sig och sparka till. Det är en mäktig upplevelse att vara gravid. Det är en liten människa som skapas i min kropp. Som är en del av mig och en del av den jag älskar och denna lilla millimeters cell blir en egen individ. MÄKTIGT. Och att allt oftast går bra, med öron, näsa, tarmar ja allt och allt hamnar på plats.
Kärlek!

Vissa dagar är jag mer trött än andra, tror inte att jag kan skylla detta på graviditet. Det är bara så att jag sovr inte på natten, jag somnar hur skönt som helst men sen så vaknar jag mitt i natten och har svårt att somna om och när jag väl somnar vaknar jag strax igen. Och då när jag vaknar så tycker jag att det är lika bra att tömma blåsan. Då försöker jag på ett smidigt sätt ta mig upp ur sängen, så att inte hunken bredvid mig ska vakna ( han kan juh gött få ha sin sömn). Inser när jag väl kommer upp ur sängen att min smidighet är puts väck, stånkar ut till toan. När jag ska krypa ner i sängen igen så hoppas jag innerst inne att Johan ska vakna till. Han kan gött få sympati lida med mig och mina sömnbesvär. Vi var väl två att skapa detta lilla underverk.

Vissa dagar är jag pigg, men vissa dagar är pain in the
Ass. Min kropp är inte anpassad att vara trött, jag fungerar inte. Hjärnan blir slö, ryggen blir trött o ond, mitt tålamod har lagt av.