Publicerad 2012-09-19 19:22:30 i Allmänt
Nu börjar en viss oro och undran hur denna förlossning kommer att bli. Jag har juh bra minnen från Douglas förlossning, då ryggmärgsbedövningen gjorde susen och att krysta var skönt hur konstigt det nu låter. Kevins var juh inte lika bra, då det sluta med kejsarsnitt.
Men denna då... det jag oroar mig mest över är om det går så fort så jag inte hinner med någon bedövning.
Sen så är min mage ur funktion och funkar bara var 4:de dag. Shit (kan faktiskt) happens. Tänk om lillfisen vill komma på den 4:de dagen.
Men men jag försöker skaka av mig detta och peppa mig med positiva tankar. -Jag är en stark kvinna, som är som gjord för att föda barn!!! Denna mening går på repeat i mitt huvud. I wish, ppfftthh. Jag som ber och bönar efter all bedövning man kan komma över. Jag beundrar dem som klarar av en förlossning utan bedövning. En skål för er!
Publicerad 2012-09-13 08:15:15 i Allmänt
Vakna 5:40 i morse av att jag hör rasslande lego bitar och prat ifrån Kevins rum. Kevin säger att han vart vaken sen 3:30 och att Douglas varit där i 10 minuter. Godegud låt inte detta smittas över till bebis.
Men det sluta med att vi alla trängdes ihop i vår 160 säng. Låg som ett tåg från störst till minst. Lillasyster tyckte detta var jätte festligt och började göra glädjeskutt eller sin morgon gymnastik!?
Pga detta så börja blåsa skvalpa. Men jag ville inte vara den svagaste länken och försöka lämna min plats så smidigt som möjligt. Mest för att jag inser att jag inte är så smidig att jag kan ta mig ur sängen utan att resten av familjen hamnar på golvet.
Men det sluta med att Douglas inte klara av morgonmyset och den tystnad det innebar. Ifrån ingenstans ville han ut i garaget för att hämta ett undan stoppat lego ( poppen du vet de här med att gömma undan leksaker och hoppas att dem blir glömda, funkar inte).
Så även denna dag startades innan klockan ringde, pphhhfftt.
Publicerad 2012-09-12 07:48:00 i Allmänt
Fan va kass jag är!!!
9/9-2009 förlova vi oss. Inget svårt datum. Men likt förbannat har jag missat det varje år. Visst är det helt ok att missa, men att sitta som ett fånigt frågetecken när Johan hintar om det. Inte ok!
Vi kom på det igår, men Johan är juh inte bättre själv, han missa juh detta i år med.
Men det som är konstigt är att jag kan sätta folks födelsedagar i huvudet och såna jag inte har någon nära relation till.
Men min förlovningsdag... näää.
Publicerad 2012-09-11 12:43:11 i Allmänt
I natt var det 4:de gången under graviditeten som jag vaknar och blör näsblod. Låter inte mycket, men för mig är det mycket. Jag som aldrig blöder ur näsan. Varför? Har det med att göra att hinnorna blir skörare?
Publicerad 2012-09-09 08:34:25 i Allmänt
Publicerad 2012-09-09 08:25:01 i Allmänt
Lite piggare idag, hade en lite bättre natt.
Vi var i väg på kräftskiva igår, men min kropp och mitt psyke var alldeles för trött. Men vid åtta gav jag upp. Det är då det är bra att ha barn, bara att säga jag måste hem med Douglas. Men igår så var det inte så enkelt. JAG VILL INTE HEM!
Men vi kom hem till slut.
La mig tidigt i sängen, men istället för att somna blev jag alldeles upprymd och tårögd. Då jag känner lilla grynet röra sig och sparka till. Det är en mäktig upplevelse att vara gravid. Det är en liten människa som skapas i min kropp. Som är en del av mig och en del av den jag älskar och denna lilla millimeters cell blir en egen individ. MÄKTIGT. Och att allt oftast går bra, med öron, näsa, tarmar ja allt och allt hamnar på plats.
Kärlek!
Publicerad 2012-09-08 21:15:37 i Allmänt
Vissa dagar är jag mer trött än andra, tror inte att jag kan skylla detta på graviditet. Det är bara så att jag sovr inte på natten, jag somnar hur skönt som helst men sen så vaknar jag mitt i natten och har svårt att somna om och när jag väl somnar vaknar jag strax igen. Och då när jag vaknar så tycker jag att det är lika bra att tömma blåsan. Då försöker jag på ett smidigt sätt ta mig upp ur sängen, så att inte hunken bredvid mig ska vakna ( han kan juh gött få ha sin sömn). Inser när jag väl kommer upp ur sängen att min smidighet är puts väck, stånkar ut till toan. När jag ska krypa ner i sängen igen så hoppas jag innerst inne att Johan ska vakna till. Han kan gött få sympati lida med mig och mina sömnbesvär. Vi var väl två att skapa detta lilla underverk.
Vissa dagar är jag pigg, men vissa dagar är pain in the
Ass. Min kropp är inte anpassad att vara trött, jag fungerar inte. Hjärnan blir slö, ryggen blir trött o ond, mitt tålamod har lagt av.
Publicerad 2012-09-07 18:04:58 i Allmänt
Publicerad 2012-09-06 07:59:00 i Allmänt
Har nu kommit in i vecka 28 (27+2). På kvällarna känns det som jag är extra stor, nästan som att magen kommer ut ur halsen när jag sitter. Även på kvällarna får jag trötthets verk i ryggen. Och Ja! Min rygg är svag.
Lite faccinerande att lillfis börjar bli lite större, för mini foten brukar tryckas upp under bröstet:-)
Igår gjorde jag min sista arbetsdag, arbetet ansågs vara för farligt för lillfisan. Så inget får juh hända henne. Men jag trivs så inni bänken på jobbet, så det är lite tungt.
Ser mig själv att bara gå o dra här hemma inte byta mysdress nångång och håret blir kammat en gång i veckan då jag vill göra mig lite extra fin för Johan;-)
Appropå att göra sig lite extra fin. Har dem senaste dagarna tyckt att mina ben ser så bruna ut, tills chocken blev att det var ett tjockt lager med hår. Iiiioouuhh! Så igår så var det bara att leka akrobat i duschen och shave it bort.
Kom gärna med förslag med vad jag kan göra dem sista 89 dagarna.
